Morgonen släpar sig så sakta framåt och blir till lunchtid utan att det märks. Vi sitter fortfarande i morgonrock i soffan och ser på OS. Fötterna uppslängda på bordet och blickarna klistrade på herrarnas stafett

Han sitter bredvid mig och är så där vacker som bara han kan vara. Det bångstyriga håret som har blivit lite för långt ligger i vågor och man kan inte låta bli att dra fingrarna genom det med jämna mellanrum.
Hjärtat svämmar över av kärlek och det kittlar i maggropen när jag tänker på att det varit vi så himla länge men att kärleken aldrig verkar ta slut. Den snarare växer till sig till något ännu vackrare än det som blommade upp för snart nio år sen.

Det är så härligt det här. Livet. Vardagen. Det okomplicerade. Kärleken.

20140216-121449.jpg